Minneslund eller egen grav

Att ha en grav att gå till

Valet av grav sker många gånger av rationella skäl. Under senare år har därför bruket av minneslund ökat mycket kraftigt, speciellt i storstäderna. Anledningen är ofta att man tror att det är det enda skötselfria alternativet. Vad man ofta glömmer är att sorgen inte är rationell. Det kan betyda mer än vad man tror att det finns en grav att gå till, både för dagens anhöriga och kommande generationer. Minneslunden är en gemensam plats där askan från kremerade strös ut eller grävs ner anonymt.

En gravsten som ”växer” ur marken, ingen sockel, blomlåda och ingen plantering behöver ej någon skötsel. Att mossan snart börjar växa på den råarbetade ytan visar tidens gång och ser naturligt ut.

Vi saknar dig...

Besöket vid graven är en viktig del av sorgearbetet, vissa pratar där med varandra om alldagliga ting, eller efterlämnar en liten present, en sten som tagits hem från en resa eller en barnteckning. Man lägger den på graven som ett tecken: jag var här och har tänkt på dig. En gravsten ska trösta oss som sörjer. Den ska bli ett tecken, ett meningsfullt minnesmärke som bevarar den avlidnes identitet, hennes väsen och hennes livsinnehåll, för att hålla kvar minnet av henne och kunna förbli i förbindelse med henne även bortom döden. Som sorgens och förlustens tecken intar stenen den avlidnes plats, som minnesmärke för oss efterlevande.

Övriga gravsättningsalternativ

På vissa kyrkogårdar finns askgravlundar som är ett mellanting mellan minneslund och egen grav. Utformningen av dessa varierar mellan olika kyrkogårdar, men innebär i korthet att den avlidnes namn visas och skötseln av graven sker via kyrkogårdsförvaltningens försorg.

Askan efter den avlidne kan också gravsättas i kolumbarium, vilket är en nisch i en vägg med möjlighet att gravera personuppgifter på plattan som försluter graven. Detta alternativ är ovanligt i Sverige och tillgången på dessa gravar är högst begränsat och finns bara på ett fåtal orter.

Förutom dessa alternativ kan askan spridas över vatten eller i naturen efter att anhöriga ansökt och fått godkänt av Länsstyrelsen om det.